Platsen där materialen möttes

Ett mässkvarter av stål, betong, glas, trä och plast. I Materialverkstans monter länkades de olika materialen samman.

I centrum av Materialverkstans monter stoltserade en modell av ett naket Victoria Tower. Som besökare kunde man själv föreslå fasadklädsel till det hotell- och kontorshus som i verkligheten sträcker sig 120 meter upp i luften. På materialpalletten fanns en mängd kvadrater av stål, betong, trä och glas att välja bland. 

– Modellen fungerar som ett jättestort materialpussel. Vi vill att alla ska få möjlighet att pussla ihop sin egen version av Victoria Towers fasad, sa Oliver Schmidt från Materialbiblioteket som fungerade som en sammanlänkande aktör i Materialverkstan.

Victoria Tower-modellens olika beklädnadsalternativ – stål, betong, glas och trä – fick också en närmare presentation i varsin del av den 364 kvadratmeter stora materialverkstadsmontern. Här fanns organisationer bakom de respektive materialen på plats och svarade på frågor, visade nyheter och berättade vad man kunde göra med just ”deras” material.  

Estetiskt värde i plast?
I Materialbibliotekets del av montern fanns förutom Victoria Tower en utställning om plast och kompositer. I blickfånget stod ett runt fönster i 3-isolerglas med en diameter på 2,7 meter infattat i orange glasfiberkomposit. Det var av samma typ som de 52 fönster med olikfärgade fönsterkarmar som ska pryda fasaden på Raketskolan i Kiruna när den står färdig. Syftet med plastutställningen i Materialverkstan var att visa prov på hur plats och komposit kan användas i byggandet – till exempel för att göra byggnader lättare. Man ville också visa att plast kan ha ett estetsikt värde.

– Det går att få fram spännande effekter med plast. På Raketskolan till exempel, har man främst använt plasten för att få det estetiska uttryck man vill ha, sa Oliver Smith. 

Gungigt glasgolv lockade till hopp
I Glasbranschföreningens del av Materialverkstan låg en glasskiva på två bockar. De besökare som ställde sig på skivan upptäckte att den sviktade och lockades till hopp.

 – Glaset är härdat och böjligt. Man kan till och med hoppa två, sa Martin Hedin som fanns på plats i montern och informerade.

 Han berättade att glaset i skivan var av samma typ som det som används till busskurer.

– Tanken är att man inte ska skada sig om det går sönder, sa Martin Hedin. 
Här i Materialverkstan var tanken dock att visa att glaset inte gick sönder utan att det tvärt om var väldigt hållbart, och man kunde även promenera i en glastrappa.

– Vi vill visa hur mycket man faktiskt kan göra med glas. Många tänker sig glas som något väldigt skört. Och det kan det vara. Men om man förädlar det kan det bli väldigt hållbart och fungera väldigt bra som till exempel golv. Vi vill att vår monter ska bidra till att man tänker utanför ramarna när det gäller vad man kan göra med glas. För glas kan använda till så mycket, sa Helene Ejdertoft, som även hon informerade i montern. 

Under Nordbyggmässan arrangerade Glasbranschföreningen också Glasdagen med tre seminarier, bland annat om det perfekta fönstret – fönstret som tänker själv. De delade dessutom ut Glaspriset 2012, som i år gick till Station triangeln i Malmö för deras entréer som leder in till Citytunneln – stationsnedgångarna med fribärande stålkonstruktioner är i structural glazing-utförande med både genomsiktligt och opakt glas. Den på håll upplevda rundade ytan är i själva verket sammansatt av 1 600 unika plana glas monterade i Skandinaviska Glassystems specialsystem SG Nod.

Betong i doft av påskliljor
Intill Glasbranschföreningens monterhörna hade Betongforum sin del av Materialverkstan. Här kunde man slå sig ner på betongbänkar och bara lukta på blommorna en stund. Hörnet hade arrangerats som en park fylld med påskliljor.

– Här kan man verkligen uppleva det vackra i betongen, sa Gerdt Lundeberg från Betongforum/Cementa.

Genom påskliljehavet gick en gångväg som innehöll TIOmix – ett betongtillsatsmaterial framtaget av Cementa/Heidelberg Cement för reduktion av luftföroreningar och organiska ämnen (smuts) i luften.

– TIOmix är ett pigment som innehåller titandioxid och som under inverkan av dagsljus gör så att luftföroreningar och smuts bryts ner och reduceras. Vi har provlagt det på Amiralsgatan i Malmö. Det skulle behövas och göra nytta på många platser, till exempel på Hornsgatan i Stockholm. Problemet är att det är dyrt, sa Gerdt Lundeberg.

Trä och Nya ögon på stål
De övriga två hörnen av Materialverkstan var vikta åt trä respektive stål. Bakom ståldelen stod Stålbyggnadsinstitutet och Entreprenörföretagen (PLR & MVR) och här kunde man bland annat studera olika utföranden av plåt samt tävla i tävlingen ”Vad heter balkarna?”. Stålbyggnadsinstitutet och Entreprenörsföretagen hade även en informationspunkt i caféet Gruvan i entréhallen. Gruvan – helt byggd i stål – hade vunnit första pris i den riksomfattande arkitekturstudenttävlingen ”Nya ögon på STÅL” och därmed uppförts i full skala på Nordbygg. Personerna bakom – Jonas Berg och Benjamin Holmström från Chalmers Arkitektur – fanns själva på plats i Gruvan och fick även sitt pris under en ceremoni på mässan.

Alla material viktiga
Ett budskap som Materialbiblioteket ville föra fram i Materialverkstan, och som bland annat illustrerades genom Victoria Tower-modellen, var att alla material kan bidra i byggandet.

– Det är få saker som är byggda helt i ett enda material. Alla material är viktiga i byggprocesser. Vi är intresserade av materialmöten och av att utforska materialkombinationer. Här i montern och vid Victoria Tower möts materialen, sa Oliver Schmidt från Materialbiblioteket som sedan februari i år också finns permanent på Stockholmsmässan med sin utställning bestående av fler än 2000 materialprover.